När man har en stuga vid sjön får man väl räkna med lite sällskap. ELLER???? Av de slingrande typerna som bara dyker upp på piren vid vattnet för att som jag njuta av den varma solen.Jag har varit väldigt nojig när det gäller ormar, men det går bättre nu...
Varför undra ni då kanske? Jo! De är ju lika rädda som jag egentligen. Jag satte mig på piren för att kolla in ormarna lite det är ju bara vattensnokar.. De var ju inte alls rädda???? De kröp fram och var inte alls långt ifrån mina fötter.. men jag var på min vakt.. De ger mig iallafall rysningar.
Det funkar också när de är på land då vet man ungefär var de håller till. Ja!! jag sa att de var vattensnokar de är lika mycket i vattnet, Och det ger mig riktiga rysningar får då vet jag ju inte var de kommer.
Jag låg och jäste på en luftmadrass i vattnet och plötsligt var det ett snokhuvud som stack upp ur vattnet intill mig. Jag skrek och han var borta...... Skrek till töserna och frågade om de såg..
Det var bara och ta sig in till land och där var jag ett tag..
Jag tittar gärna på dom när jag vet var de finns och jag kan se dom....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar